La Maurine Rouge
Vinproducenten som ligger mitt i Causse et Veyran.....det var hit vi gick då vi ville köpa vin, och det sköna var att det inte spelade någon roll om det så var mitt i veckan eller till och med söndag :) då jag varit här ett gäng gånger så har jag lärt känna dom och varje gång jag dyker upp så är jag...Le chef de Suede.
Vinet på bilden är deras Secrets de Paul och är ett fantastiskt gott vin, dom gör även två olika rosé som också är mycket bra....ett lite lättare som är perfekt som aperitif och det andra som är mer ett matvin, men som även de funkar alldeles utmärkt som aperitif.
Jag vet, det är mycket prat om viner härifrån och det är lite av reklam...men jag vill så gärna lyfta fram dom små odlarna härifrån för dom förtjänar verkligen det.....
Viva la Langeudoc...
Borie la Vitaréle, St Chinan, Causse et Veyran, Langeudoc......
Detta är det andra vin av två favoriter som jag fick under dom 17 dagar som vi var i Causse.
Åter igen genom rekomendation från en nära vän här hemma och åter var det Jean-Claude där nere som fixade så att jag och Ulrika kunde få komma och hälsa på, på en av många små men otroligt bra vingårdar. Och just denna lilla gård gör ett par fantastiskt bra viner till väldigt humana priser.....det är ju en sak som är så bra med detta område...eftersom det genom många år och fortfarande produceras rena skitviner här, så är priserna fortfarande låga jämfört med vad du får i flaskan. I och för sig är hela området Langeudoc ett område som är på uppgång, så det dröjer väl inte länge förrän priserna stiger, men för den som vill hitta ett bra vin och inte vill betala massa pengar så är Languedoc, the place to be in.
Och här hittar du...Borie la Vitaréle
Stället ägs av Cathy och Jef Izarn och dom har varit här sedan 1989, där Cathy var den som tog emot oss ute på sin gård. Vi fick ett varmt välkomnande och visades in i huset, där satte vi oss vid ett litet bord och Cathy ställde fram sex flaskor rött vin, Vitaréle gör inget rosé eller vitt vin, Cathy berättade däremot att dom hade köpt in nya ekfat och snart skulle dom börja producera ett vitt vin....och förmodligen så kommer det även bli ett rosé av vad det lider.
Nämnas också bör att denna gård är helt biodynamsik.
Av dom viner som Cathy ställde fram var det tre som jag fastnade speciellt för, det var inget fel på dom andra, men just dessa tre var något alldeles extra, och dom var:
Les Terres Blanches
Som fått sitt namn just efter den jordmån druvorna växer på, vit krita. Druvorn är Grenache och Syrah.
Les Crés
Som också fått sitt namn efter den jordmån det växer på, som består av små runda stenar och lera. Här är druvorna Syrah och Mourvédre. Ett vin som är lite dyrare än dom andra och detta på att man är väldigt hård vid gallringen vilket innebär att man tilllåter bara 5 klasar per ranka, där normalt är ca 7-9 för ett vin som det ovan.
Midi Rouge
Deras toppvin, kostar betydligt mer än dom andra men detta på grund av en ännu hårdare gallring. Här blandar man 4 druvor som var och en bidrar med sin specifika stil från där dom växer, Syrah från höjderna, Carignan som växer på skiffer, Mourvédre och Syrah från dom steniga områdena. Man gör endast 500 flaskor per år och som sagt så plockar man bara dom absolut bäst druvorna för hand till detta vin...detta blir ett fantastiskt vin, dyrt men grymt gott. Man kunde köpa det på magnumflaska för 80€ men det var lite för dyrt för våran plånbok denn gång
Men det är lite speciellt att servera vin ur magnumflaskor..
Köpte däremot hem ett par flaskor av dom andra som nu tryggt ligger och vilar i vår vinhylla :)
Hur som....tycker bara att det är så underbart att få träffa dessa människor som så hårt lever och tror på det dom gör....och som Ulrika sa: - Är så kul för mig som aldrig varit på en vingård ( och som inte ens drack rödvin då vi träffades, men nu klunkar denna underbara dryck ) att få se detta....är ju som att komma hem till någon som gör sitt eget vin i garaget, och fortsätter: - Jag trodde jag skulle få se en enorm byggnad mer som en fabrik.
Och det är ju så det är.....det är inga gigantiska productioner. ( klart dom finns också, men är ju inte ens hälften så intressanta ) Dom flesta här i området har en production på mellan 50 000 - 300 000 flaskor, en del ännu mindre.
Som sagt...det är underbara människor man möter när man får besök dom såhär....jordnära, avslappnade och faktiskt glada över att man vill komma och testa deras viner. Cathy och Jef driver också en restaurang på gården som nu mitt i skördetider, tyvärr men helt förståligt, är stängd. Annars serveras här lokala rätter så som dom alltid har lagats igenom generationer och till det dricker man ju självklart gårdens egna viner ( vad annars!! )
Causse et Veyran, Langeudoc, France........
Ett litet paradis i södra Frankrike.....för den som älskar mat och vin.
Här har jag och min Kärlek spenderat 17 dagar, 17 underbara dagar med upp till +35 grader på termometern....Vi har latat oss mesta tiden vid poolen, men har även gjort en hel del utflykter i området och besökt andra byar som Roquebrun, Cessenon, Pezenas m fl. Byar som inte är större än att dom har ca 1000 - 15 000 invånare. Causse där vi bor har ca 550 invånare och här ropar fortfarande ut det som händer i byn via högtalare som hänger lite här och var....Jo, det är sant...men hör först en signal sen kommer....- Allo, allo....och så kommer meddelandet i en sån dålig ljudkvalitet så det är nog bara han eller hon, för dom är olika från gång till gång, som hör och vet vad som sägs. Men det är rätt fasinerande att man fortfarande 2012 gör så....men å andra sidan, i en sån liten by som denna så är det rätt effektivt att snabbt få ut viktig info.....som t ex...idag stänger posten 14.00 i stället för 15.00.
Om man nu inte flänger runt och besöker andra byar eller andra vingårdar, vad gör man då da? Ja, i Causse är det inte så mycket annat att göra än att sitta vid poolen och lapa rosé eller smutta på en pastis....
för att sen på kvällen antingen tända grillen och grilla lite grönsaker och en fet köttbit eller laga någon husmanskost på lokala råvaror. Och är man kock som jag så blir det ju mycket sånt och väldigt lite gå ut och käka...älskar att gå runt i livsmedelsaffärer här, dels för att man lägger upp saker i dom manuella diskarna på ett helt annat sätt än som man gör här hemma....kycklig ligger hel....MED huvud kvar..likaså ligger kaninen där också med huvud kvar....ser lite groteskt ut men så är det bara. Du hittar helt andra fiskar här och framför allt helt andra typer av musslor och skaldjur....en av mina favoriter är en sjösnigel, heter Bulot på franska, och som man äter direkt ur sitt skal, man petar försiktigt ut den med en liten gaffel...sen är det bara att snaska i sig. Förutom denna lilla godsak så hittar man en hel uppsjö av skaldjur...eller som dom här nere heter på franska, coquillage som egentligen betyder skal, men i ordet coquillage inräknas också alla dessa molusker som lever i skal. Och en förklaring till att många av dessa delikatesser inte hittar upp till oss är att dom helt enkelt bara finns här nere vid medelhavet och blir väl lite väl dyra eftersom man behöver flyga upp dom hit och ska väl sen helst ätas inom ett par dagar.
Som sagt, det är lite av ett paradis för en matglad människa att leva här nere......och att sen få ett helt hus för sig själva med ett utekök är ju kanon....man lagar mat och bara vänder sig om från spisen, så har man bänken där man sitter och äter...man ställer pannan direkt på bänken och sen är det bara att sleva över på sin tallrik och äta.
Så det har blivit korvar, köttbitar och gårdskyckling i mängder.....eller massa andra närodlade grönsaker som man ibland kan köpa direkt från odlaren själv. Och här nere så är det olivolja och tomater som lätt blir en grund till allt....och självklart massa örter. Här nere växer det örter vilt, timjan, rosmarin, salvia m.m så då förstår ni att Herbes de Provence....är inget påhitt. Och det är ju för intet som vinerna här nere har karaktär efter Garriguen, som är ett samlingsord för den växtlighet/buskvegetation som dominerar här nere.
Klart som fan att det slunkigt ner en och annan ostbit också.....har ju för fan varit i ostlandet Nr 1 så skit vore det väl annars....är väl en Fransk President som lär ha sagt något med: - hur ska man kunna regera i ett land som har mer än 350 olika ostar.
Har dock bara hållt mig till två.....två ostar som egentligen inte har så mycket med Langeudoc att göra....även om alperna inte är så fruktansvärt långt borta...ostarna då...jo, dom är
Tomme de Savoie och Blue de Causse, den sistnämnda har trotts namnet inget med den by som vi har bott i att göra, utan namnet kommer från en dal som heter Gorges de Tarn, som ligger mellan Causse Méjean och Causse de Sauveterre....lite onödigt vetande där :)
Fikonen är plockade dirket från trädet på gården där vi bodde.....
Vinet på bilden är från en odlare som har sin källare mitt i byn, Causse.....Domain de Maurine Rouge, vinet är cuvée Secrets de Paul. Dom känner jag sedan tidigare och det var ett av många trevliga återseenden ifrån byn....så ville jag ha vin så var det bara att ta på sig flip-floppen och traska 150 till deras hem och köpa ett par flaskor.
Ni förstår att livet här nere är rätt underbart....vadå systembolag, vadå affär...när man har allt detta dirket runt hörnet....och så färskt som det bara kan bli.
Säger bara de......VIVA la LANGEUDOC.
Semester i Causse et Veyran, Languedoc
Har varit i Frankrike i 17 dagar, egentligen på semester med min sambo Ulrika.....Vi behövde den efter ett ganska uppslitande år...men det är en annan sak.
Jag har en gammal god vän som har ett värdshus i en liten by som heter Causse et Veyran och ligger i Languedoc, mitt i vindistriktet S:t Chinan. Och självklart så är det ju så.....är man där och har ett stort intresse för vin, så är det ju bara ett måste att besöka lite intressanta vingårdar....och, det har jag ju självklart gjort.
Tänker nämna två här....det finns självklart fler än så.....men dessa två förtjänar lite extra uppmärksamhet.
För dom som trodde att Langeudoc är ett ointressant vinområde.....så tror ni, skitfel :)
Chateau Fonsalade
Chateau Fonsalade ägs av Julien Peltier sedan 4 år.
Han var innan dess 3 år i Australien och jobbade med vin och har en utbildning inom jordbruk där han gjorde mycket arbete om och kring plommon!?....hur som, genom en vän som heter Jean-Calude som är runt sina mogna 70 och hjälper mig där nere med lite kontakter och så, så tog han kontakt med Julien....som verkligen inte är lätt att få tag i....jag fick Julien´s nummer och efter att ha försökt ringt ett gäng gånger, lämnat ett meddelande på hans mobil....så fick jag till slut tag i honom.
Vi bestämde att jag skulle komma dit nästa dag kl 11.00.
Förväntansfull åkte jag dit, dels efter det att en av mina vänner talat väldigt gott om hans viner och sagt att jag skulle gilla vinerna och dels för att jag hade en känsla av att det skulle vara bra....hade nämligen åkt förbi hans gård ett par gånger och det såg helt enkelt lovande ut....vet inte, kalla det magkänsla
Men....han var inte där!!, gick runt och knackade på överallt, men ingen Julien.....fan..tänkte jag, har han glömt bort mig, försökte ringa men fick inget svar, då hans mobil inte ens var påsatt?!. Så jag lämnade stället och tänkte....fan där rök den upplevelsen. Åkte tillbaka till värdshuset och satte mig vid poolen.....får väl njuta av solen istället....jävla nerköp :) .
Men.....så ringde min mobil och det var Julien....Han ursäktade sig för att att han inte varit där kl 11....han hade varit ute bland sina vinfält och kollat läget....det här är ju i början av september och det skulle skördas vilken dag som helst, så det är klart att det är viktigare än ett möte med en vilsen vinintresserd turist.
Vi bestämde att jag skulle dyka upp vid halv sju istället....och det var ju egentligen en mycket bättre tid, för nu var ju liksom dagen över och det skulle ju bli mer tid över till att prata och prova viner.
Jag åker till gården som fortfarande verkar det lika tom som på förmiddagen....men när jag åker runt på baksidan så dyker Julien upp.
Jag möter där en glad och otroligt välkomnade person i arbetskläder, Julien ursäktar sig över detta, men jag säger...hallå, du arbetar så jag hade inte förväntat mig ett mottagande i frack direkt....Julien skrattar och visar mig in i ett rum som är inrett med en liten bar och på väggen några hyllor med lite olika flaskor på.
Juliens ålder vet jag inte men gissar att han är runt 35, en ung vinbonde med andra ord.
Så börjar Han prata vin, vingård, jordmån, druvor, klassifisering m.m......och man blir helt facinerad av att lyssna på en människa som brinner så starkt för vad han håller på med....Vi pratar och surplar vin och har skitkul.
Vinerna då, jo då....Han plockar fram 4 flaskor, 3 röda och en rosé.....Jag fastnar för två av dom röda och rosé-vinet...som han har döpt till "Den lilla lyckan", Le Petit Bonheur....Julien förklarar det med att då man får några vänner över, tar man ju oftast fram lite kallskuret och öppnar en flaska vin....och oftast en flaska Rosé och det som då uppstår är ju en stund av "lite lycka". När man får det förklarat så...jag då är det ju ganska självklart att det ska heta, Le Petit Bonheur.
Dom röda vinerna som jag tycker är helt underbara är Cuvée Fonslade Vieilles Vignes, som består av 80% Grenache och 20% Shiraz och växer på stockar som planterades 1958, lagras på ekfat i ca 12 mån, productionen är 12 000 flaskor/år. Det andra vinet heter Felix Culpa, 80% Shiraz och 20% Grenache och är lagrat på ekfat i 12-18 mån, med en production på endast 1000 flaskor/år.
Tänker inte försöka leka Bengt F här utan nöjer mig bara med att säga att det är två grymma viner och att det bevisar att det hänt mycket positivt i Langeudoc på bara några få år.
Felix Culpa hur som, är Latin och betyder lite fritt översatt, Glada Fel....vet inte om det kan komma från att man gjorde något fel när man första gången producerade vinet, som sen visade sig att det blev riktigt bra istället.....vem vet, vem vet.
Titta gärna in på hans hemsida: www.fonslade.com
